Den globala uppvärmningen förändrar klimatet i en annan hastighet i den Arktiska regionen jämfört med i resten av världen. Under de senaste decennierna har temperaturen ökat nästan två gånger så mycket som i övriga världen, enligt Arctic Climate Impact Assessment (ACIA). I byn Shishmaref som ligger 32 kilometer söder om polcirkeln har invånarna i tusentals år kunnat livnära sig på jakt, fisk och bär. Men hur länge till? Läs Sofia Wimans artikel här. Byn Shishmaref ligger i Alaska, på den lilla ön Sarichef. Under de senaste decennierna har förutsättningarna för de cirka 600 invånarna förändrats. De möter konsekvenserna av klimatförändringarna varje dag. Förhöjda havsnivåer och temperaturer tinar permafrosten i marken. Detta blottlägger den sand som ön är uppbyggd av vilket gör den sårbar för erosion. Husen i byn riskerar att kollapsa i havet. Vinterisarna fryser senare och blir svagare för varje år. Stormarna intensifieras och orsakar högre vågor än tidigare eftersom isen som förr förminskade deras storlek har försvunnit. Detta försämrar villkoren för jakt och fiske som inte bara är livsnödvändigt, utan också en del av invånarnas identitet. Samtidigt blir traditionell kunskap om vädermönster och isförhållanden mindre tillförlitlig. 2001 års oktoberstorm åt upp dryga nio meter land på bara två timmar. Det är mycket för en ö som endast är fyra kvadratkilometer stor.
Redan på 1970-talet började en omlokalisering av byn att diskuteras, och senare års förstörelser har gjort detta till en
nödvändighet. Trots detta valde invånarna att stanna på ön, och istället förstärka kustlinjerna med havsbarriärer. Dessa visade sig dock otillräckliga, och 2002 hölls en omröstning i Shismaref om huruvida byn skulle flyttas. Resultatet visade att en majoritet av invånarna var för en flytt. Tin Creek, ett område ungefär 20 kilometer söder om Shishmaref, valdes ut och godkändes. Här skulle invånarna kunna leva ungefär som tidigare. Kostnaderna för en flytt beräknas ligga på ungefär 180 miljoner dollar, trots att avståndet mellan den gamla och den nya boplatsen är kort.
En stor del av kostnaderna innebär rekonstruktion av sådant som elektricitet, infrastruktur, skolor och sjukhus. Att samlokalisera Shishmaref med andra, mer urbana samhällen skulle kosta ungefär hälften så mycket. Invånarna är dock inte beredda att ge upp sin historia och identitet, vilket många är rädda att en samlokalisering skulle innebära.
”Detta är en unik plats. Vi respekterar moder natur, marken, villebråden. Vi vill behålla våra traditionella värderingar
och seder som de har sett ut i tusentals år” som borgmästaren i Shishmaref, Stanley Tocktoo , uttryckte det.
Nu väntar byn på beslut från statligt håll; deras val står mellan att flytta eller bli uppslukade av havet. I bästa fall dröjer det femton år innan stormar och vågor har slukat hela ön. Oavsett om invånarna i Shishmaref flyttas till Tin Creek eller samlokaliseras med andra områden, lever de upp till vad de kommit att kallas – de första klimatflyktingarna.
400 människor från olika ursprungsbefolkningar samlades tillsammans med observatörer från 80 nationer i april i år i
Alaska för en FN-ansluten konferens. The Indigenous Peoples’ Global Summit on Climate Change var tänkt att stärka
ursprungsbefolkningarnas medverkan inför FN:s klimatkonferens i Köpenhamn. Här formulerades en uppmaning till
världens regeringar att fullt ut inkludera ursprungsbefolkningar i post-Kyotoförhandlingarna. Detta berör förstås inte enbart de sexhundra invånarna i Shismaref, eller ens enbart invånarna i övriga byar i den arktiska regionen. Också (ur)befolkningar i bland annat Amazonas och Australien kan komma att drabbas av extrema klimatförändringar. Förhoppningsvis kan The Indigenous Peoples’ Global Summit on Climate Change genom klimatförhandlingarna i Köpenhamn sätta fokus på det faktum att klimatförändringar inte längre är ett “kanske” – för många människor är de redan en realitet.
