I går inledde Göteborgs Universitet Global Week, en temavecka tänkt att bland annat öka kunskapen om globala frågor och samtidigt stimulera till en aktiv och levande debatt om internationaliseringens roll vid universitetet. Även Utrikespolitiska Föreningen bidrar med föreläsningen Vilka Fördomar Besitter Du? på Världskulturmuseet i morgon.
En av dagens huvudpunkter, med inte mindre än 360 registrerade besökare, var en paneldebatt om global samhällsstyrning med ambassadör Jan Eliasson, Dr Hans Blix, diplomat Annika Söder and Prof. Helena Lindholm Schulz, samt med Britt-Marie Mattsson som moderator.
Diskussionen om global samhällsstyrning, eller global governance, har blivit en ständigt återkommande punkt på den internationella dagordningen, men är också en fråga som förändrats med tiden, inte minst genom globaliseringen och allt vad det innebär. Helena Lindholm Schulz menar att ett problem är att de internationella institutioner vi har idag snarare reflekterar det läge som rådde efter andra världskriget än dagens förändrade värld där nationalstaten inte längre är den självklara utgångspunkten. Det faktum att vi står inför ett antal ödesfrågor, omöjliga att lösa på nationellt plan, har väckt ett behov av samhällsinstitutioner som kan verka på global nivå. Att detta inte är en lätt fråga var alla av dagens paneldeltagare överens om. Jan Eliasson tog upp förra årets klimatmöte i Köpenhamn som exempel på det internationella samarbetets tillkortakommanden. Detta är en ständigt återkommande fråga och Hans Blix tillägger att han oroar sig mer för den globala uppvärmningen än för kärnvapenhotet.
Men klimathotet är bara en av alla de frågor som måste lösas gemensamt. Vattenfrågan, fattigdom och global kriminalitet är tillsammans med många andra, frågor som nått ut till världens alla hörn. Eliasson tror att ett av problemen är att vi i allmänhet ser globala frågor som något som händer långt borta. Detta trots att vi dagligen påminns och berörs av dess konsekvenser i form av migrationsfrågor eller “hotet om terror”. De globala frågorna saknas ofta i vårt nationella beslutsfattande och Annika Söder påminner oss om att det verkar vara mycket svårt att gå till val på globala solidaritetsfrågor. Utifrån sin roll som biträdande generaldirektor FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation upplever hon medlemsstaterna och den ovilja som tycks finnas i många länder som det största hindret. Detta är inte så lätt att komma runt, då ländernas regeringar på sätt och vis har en skyldighet gentemot sina väljare, något som kan påverka att man driver sina egna frågor i första hand.
Trots att den svåra frågan om hur vi faktiskt ska gå tillväga blev kvarnhängande i luften, kunde vi deltagare ändå lämna lokalen med en strimma hopp om framtiden. Nog för att Eliasson rättade moderator Britt-Marie Mattsson när hon kallade honom optimist och konstaterade att han numera kallade sig för en optimist som oroar sig, men han delade också med sin framtidstro. För dagens unga generation, som inte på samma sätt påverkats av kalla kriget behöver inte fortsätta att slösa resurser på det militära utan kan istället satsa på att förebygga med utbildning och miljöhänsyn.
Och vi måste fortsätta tro på att dessa frågor går att lösa.
Text och (oskarp) bild: Ulrika Rönmark
