Muammar Gaddafi håller krampaktigt fast vid makten och drar sig inte för att använda allt grövre våld. Oppositionen svarar med att organisera sig och inleda en väpnad konflikt mot regeringen. Konflikten har spridit sig till alla de stora hamnstäderna i norr. Upproret i Libyen liknar mer och mer ett inbördeskrig.
Text: Gustav Knopp
Illustration: PaintedNews
s
Här skiljer sig utvecklingen i Libyen från den vi sett i Tunisien och Egypten där revolutionerna lyckades utan att det hann utvecklas till ett inbördeskrig. Genom att protesterna till övervägande del var fredliga ansågs det aldrig vara legitimt för polisen att upplösa dem med våld. Sympatierna för demonstranterna spreds i takt med att våldet mot dem hårdnade. De löften om reformer som diktatorerna kom med var det få som trodde på. Till slut hade regimerna inga andra valmöjligheter än att avgå eller starta krig mot sin egen befolkning. Som tur var valde de att avgå.
Gaddafi å sin sida hävdar att han inte kan avgå eftersom han inte är president.
Då finns det bara ett alternativ kvar.
