”Olof Palme drömde om en värld, där människor lever i fred – en värld utan atomvapen, kapprustning, krig och våld. Olof Palme drömde om en värld befriad från rasism och invandrarhat, en värld där människor kunde behandlas lika oavsett ursprung och hudfärg, religion eller kön. Olof Palme drömde om en värld befriad från hunger och svält, från sociala och ekonomiska orättvisor. Olof Palme drömde om en värld, där alla har en plats i gemenskapen – en värld med demokrati och frihet.” (Thage G Peterson, Olof Palme som jag minns honom)
Uppväxt i en generation där namnet bara känns bekant men vem var han egentligen, den där Palme?
De allra flesta kommer ihåg vad de gjorde just den där alldeles speciella dagen, den dagen en stjärna släcktes i den utrikespolitiska sfären. Ofta ligger fokus på mordet och vem det var som utförde attentatet och politiken han förde kommer i skymundan.
Som politiker var Palme otroligt kontroversiell och tvekade inte det allra minsta för att stå upp för sina åsikter. Han var överklassonen som blev en del av arbetarpartiet, han blev en man av folket som stred för folket. Det var där bland människor han kände sig hemma . Trots sin höga position som statsminister trivdes han bäst ute i verkligheten där han kände att han kunde göra någon skillnad. Han ville inte sitta inne på sitt kontor hela dagarna utan gå ut rakryggad och diskutera med såväl grupper som enskilda individer.
I Palmes politik fanns inte ”vi och dom” utan bara ”vi”. Tillsammans skulle vi bekämpa orättvisa och strida för jämlikhet, frihet och rättfärdighet världen över. Palme ville föra världen in i Sverige och Sverige ut i världen. Hans vassa ställningstagande och utspel gjorde att han blev lika hatad som älskad. Alla människor som levde under Palmes epok hade en uppfattning om och visste vem han var.
Det är få politiker i svensk historia för att kanske inte säga någon som väckt så starka känslor och aggressioner. Men det var först efter mordet i korsningen Sveavägen – Tunnelgatan 28 februari 1986 mitt i centrala Stockholm som vi alla insåg vad den här mannen egentligen hade betytt.
Det som var så revolutionerande och utmärkande var hans sätt att föra sig. När vi ser tillbaka idag säger många att han var en man före sin tid, den förste moderne politikern. Palme brann för många frågor i samhället men hans stora hjärtesak var utrikespolitiken där han dominerade scenen i flera år.
Intresset hade vuxit sig under studietiden i det stora landet över Atlanten och tack vare hans rundresorna i Asien fick han ett större perspektiv på orättvisorna runt om i världen. Fattigdom och brist på mänskliga rättigheter lade grunden tills hans engagemang och i skapandet av världens mest jämlika land. Han fick Svensson att öppna fönstren mot omvärlden. Inse att om vi alla hjälps åt kan vi göra skillnad och med den talande konstens kraft och känslans makt ledde han människor i rätt riktning.
Ett av hans mest uppmärksammade uttalande är när han i sitt jultal 1972 fördömer USA för Vietnamkriget och bombningar av Hanoi. Kritiken var hård och han jämförde bombningarna med flera brott mot mänskligheten, däribland Förintelsen. Talet fick stor uppmärksamhet världen över och USA:s svar på detta var att frysa alla diplomatiska förbindelser med Sverige. Att ett så litet land som Sverige satte sig upp emot stormakten USA var inget man fick gå ostraffad från vilket vi ser exempel på än idag och Palme med sitt Sverige anklagades för att var antiamerikanskt.
Trots viss kritik slutade inte Palme där utan genom sin politiska karriär tog han tydliga ställningstagande i apartheidpolitiken, Palestinakonflikten och tredje världen genom Palmekommissionen.
Hans ord var starka och det som gjorde han unik var kanske att inte orden bara blev just ord utan även handling. Idag ser vi inte bara lokalt utan även globalt att politiker ofta talar om jämställdhet och andra hjärtefrågor men var finns agerandet? Är dagens politik just bara tomma ord och löften? Har vi tappat tron på en förändring?
Flera frågor Palme brann för finns fortfarande kvar än idag; FN, folkrätt, fattigdom och Mellanösternfrågor är bara några av alla exempel. Med sin kunskap och respekt för Mellanöstern och dess historia, kultur och religion blev han utsedd till FN-medlare mellan Irak och Iran.
Trots den kritik som riktades mot honom under hans politiska karriär, däribland hans temperamentsfulla humör, IB-affären och Harvardaffären där han påståtts ha skattefifflat, är det inte det vi borde minnas eller fokuserar på utan istället på de värderingar han ville förmedla – vi är ju ändå alla bara människor innerst inne.
Det Palme drömde om – en värld där alla har en plats i gemenskapen, en värld med demokrati och frihet – är lika aktuell världen över idag. Även om han inte längre kan vara dess förkämpe kan åtminstone hans gärning och principfasthet utgöra en stark förebild också för nya generationer med samma dröm.
Text: Sara Eliasson
