Onsdagskvällen den 30 januari besöktes Hörsal Sappören och Utrikespolitiska föreningen av Alf Persson från Svensk-bhutanesiska föreningen, vars föreläsning handlade om Bhutan och detta historiskt sett otillgängliga kungarikes väg in i det globala samhället.
Alf har haft flera förtroendeuppdrag för biståndsprojekt förlagda i Bhutan, och har bland annat arbetat med korruptionsbekämpning och digitalisering av officiella handlingar.
Bhutans historia är fascinerande: dess långa isolering från materiella influenser utifrån har garanterat en flera hundra år lång tradition av självbestämmande, och dess strategiska läge till trots – inklämt mellan kinesiska Tibet och Indien – har landet aldrig koloniserats.
Dock har landet på senare tid tvingats ta utrikespolitisk ställning när det kommer till de båda stormakternas intressen i landet. Sedan Kinesisk-indiska kriget 1962 har Bhutan tillåtit sin södra granne att etablera sig militärt i landet, sagt upp alla diplomatiska förbindelser med Kina, samt på senare tid ingått avtal om produktion av vattenkraft ur Bhutans många smältvattenforsar vid foten av Himalaya.
För globaliseringen sätter sina spår även vid sin periferi. Alf berättar om Bhutans exportunderskott och trögstartade företag, men även etablerandet av konstitutionell demokrati och en växande turistnäring. Bhutan kontrollerar denna näring rigoröst, och det är ingen hemlighet att turister förväntas vara av en viss kaliber – undertecknad befann sig för drygt ett år sedan strax nordöst om bhutanesiska gränsen, men tvingades vända söderut när han inte hade råd att spendera de 250 dollar om dagen som krävs för att få äntra landet.
Enligt Alf är den bhutanesiska regeringen högst kompetent, och han har stora förhoppningar om Bhutans framtid. På en av frågorna som ställdes under den efterföljande frågestunden konstaterade han: ”Bhutan är fortfarande ett u-land; det finns gott om fattigdom, men det finns ingen misär”.
Text och foto: Josef Svantesson
josef.svantesson [at] utblick.org
